Plötsligt läser vi om gig-ekonomin överallt. Om att allt fler unga väljer flexibilitet och frihet framför fast anställning, om deras drivkrafter, livsstil och värderingar. Om framväxten av nätverk för digitala nomader. Men också om hur arbetsgivare behöver tänka nytt för att attrahera gigare, och för att ge dem rimliga villkor kring försäkringar och pensioner.
De mest framgångsrika företagen kombinerar extern rekrytering med att fostra talanger och ledare själva. Hur lyckas man då med den svåra uppgiften att konkurrera på talangmarknaden och skapa ett arbetsklimat dit talangerna vill gå?